Huset

”Allt fler talar om det – och ingen som varit där glömmer någonsin bort det. Atmosfären på Sjötorp öppnar alla sinnen, trånga tankar och snäva idéer skulle få detta hus att vittra sönder” (från vår gästbok för många år sedan) 

Högt över havet på Lyckorna ligger Villa Sjötorp, eller Haegerska villan som den också kallas. 

Carl Emil Haeger var ingenjören som på 1800-talet startade en av landets största pappersindustrier, Edet Bruk. Som de flesta högborgerliga familjer tillbringades somrarna vid kusten och Carl Emil köpte en tomt i den nyetablerade bad- och kurorten Lyckorna. Under 1800-talets sista decennier hade medlemmar ur landets societeter strömmat till orten där det fanns societetshus med restaurang, kall- och varmbadhus, samt daglig ångbåts- och järnvägsförbindelse. Prominenta gäster som Victor Hasselblad, Viktor Rydberg och Kung Oscar II bevistade stundtals ”Lyckorna Bad- och Havsanstalt” som anlagts 1877 av skotten Robert MacFie. 

Haeger ritade själv familjens sommarhus som fick ett tidstypiskt formspråk med inslag av fornnordiska drakhuvuden och schweizerstil. Huset tillverkades i delar vid snickerifabrik i Lilla Edet och fraktades på pråmar utmed Göta älv, via Göteborg och upp till Lyckorna. Byggnaden monterades på en kraftig naturstenssockel som uppförts i den branta sluttningen. För arbetet stod timmerman Nilsson och hans hantverkare. Grunden anlades med start 1899 och sommaren 1901 var villan klar för inflyttning. 

Konstruktionen blev regelverk, med en beklädnad av omväxlande liggande och stående panel, och taket belades med falsad plåt. På bottenvåningen sällskapsrum och barnens sovrum, tillika Herr och Fru Haegers sängkammare, med egen dörr mellan rummen. 

På andra plan ett antal sovrum och en stor trapphall. Invändigt präglades rummen av pärlspont, Arts & Crafts-inspirerade tapeter och dekormålade tak och listverk. Färgsättning och dekoration av huset stod Emils hustru, konstnärinnan Anna Haeger för. 

Maten lagades på järnspis en trappa ned. I före detta varmköket kan gäster idag krypa ned i stor järnsäng som tidigare tillhört Charles de Gaulle. Det fanns en stor vinkällare och särskilt utrymme för is för att väl kunna ta vara på matvarorna. Mot havet vändes en stor öppen veranda vars märkvärdiga, tredelade tak försågs med ymnigt lövsågeri.  Stall och uthus byggdes i samma stil.  

Familjen Haeger bebodde huset på somrarna och vinterhalvåret spenderades i Lilla Edet. I intervju 6 maj 1977 med Inger Dejke berättar Gunnar Haeger; ”Jag har vistats på Lyckorna varje sommar i över 80 år. Familjen, det vill säga min mor med hela apparaten flyttade ut omkring 10 juni. Vi var 6 bröder och 2 systrar. Flyttningen var en stor företeelse, betjäningen var ju något helt annat. Det fanns kokerska och hjälpkokerska, 2 husor, trädgårdsmästare och hans fru. Trädgårdsmästaren bodde på Lyckhus här intill. Så hade vi en dräng också. 

Mycket ofta hade min far utländska affärsmän som gäster. Mor hade en tysk fräulein, hon var tyska själv och ville att vi barn skulle lära oss språket.   Far var först gift med en yngre syster till min mor, men så dog hon i barnsäng. Så kom Mamma hit när systern låg sjuk, och så blev det som det blev. 

Det var mycket packning som skulle med från Lilla Edet. Färden gick med häst och vagn. Det fanns ej bro mellan Ström och Lilla Edet vid den här tiden. Skjutsarna gick till ett färjeläge ett par kilometer uppåt kanalen och så ner till Ström. Sedan jag vuxit upp har jag både ridit den vägen, färdats med häst och kärra, motorcykel och hela utvecklingen.  

Far körde inte bil. Han hade ett stiligt ekipage med vackra hästar och elegant vagn. Aldrig hade han semester, ja kanske i samband med alla sina utlandsresor, mestadels till Tyskland och England. Till Lyckorna kom han ut på veckosluten och stora flytten tillbaka till Lilla Edet ägde rum efter 12 september då far alltid ville fira sin födelsedag på Villa Sjötorp.” 

1919 går C.E Haeger ur tiden och ansvaret för bruket faller på yngste sonen Olle, som vid den tiden befann sig i Paris där han studerade till violinist. Till sina syskon ställde han ultimatum, för att avbryta sin dröm i Paris var villkoret en flera år lång vistelse i Amerika och studier i tillverkning av kräppat papper.  

Vid hans återkomst behövdes nyinvesteringar på bruket. Sjötorpsområdet säljs till ”Kalle på varvet och hans hustru Fru Nilsson”. Under en period på 30-och 40-talet drivs pensionatsrörelse på Sjötorp. Först i familjen Nilssons regi och småningom tar Fru Zachau över rörelsen. Hennes dotter Eva Sahlström besöker emellanåt Sjötorp och berättar om sina barndomssomrar med sin hårt arbetande mor. Förutom de gäster som bodde i villan hade hon inackorderingar i inhyrda stugor, vilket kunde bli upp mot 100-talet helpensionsgäster i maten. Under krigsåren cyklar Fru Zackau runt bland gårdarna på bygden för att införskaffa proviant till sina gäster. 

Olle Haegers innovativa idéer med mjukt papper visar sig mycket goda och småningom kan han återförvärva sitt älskade Sjötorp. På somrarna hålls företagsmiddagar och familjen vistas där under ferierna. Stranden nedanför upplåts åt allmänheten och avgiftsfria badbussar för Lilla Edet-familjerna trafikerar vägen ut till Lyckorna. 

 Mannen som senare skulle utses till "Århundradets Lilla Edetbo", Olle Haeger går ur tiden 1964. Hans näst yngsta barnbarn Ellika Mogenfelt är 8 månader gammal och har från sin vagga vakat vid hans sjukbädd. Fem år senare bestämmer sig familjen för att sälja bruket - Sjötorp blir en del av affären.  

Visionen 

Det började med vännerna som i slutet av 1980-talet brukade samlas på Villa Sjötorp om somrarna. Ett kollektiv, ganska löst i konturerna, men med en gemensam önskan att vårda och bevara. Ryktet om huset vid havet spreds. Ett stort, överdådigt mystiskt gammalt hus. Ett hus för frihet, gemenskap, vila och fest.  

Med nostalgi är vi många som ser tillbaka på ”Hippiesomararna” på Sjötorp. Det var konstnärer, författare, visionärer. Magiska möten mellan människor som befann sig i en tid när livet skulle formas för framtiden. Gemensamma middagar vid långbord på altanen och djupa och livsavgörande samtal i sommarnätterna. Allt var möjligt på Sjötorp. Det mediterades och dracks örtté och rödvin. Vi dansade och grillade hela lamm. Det bakades bröd, gjordes sillinläggningar och flädersaft. Ofta var det rock´n roll och nattliga havsbad med mareld. 

Hotell- och Restauration i etapper 

1995 återförvärvar Ellika Mogenfelt den tidigare Haegerska villan, hennes morfars fars sommarvilla och påbörjar arbetet med att utveckla dagens Villa Sjötorp till ”De många gästernas hus”. En mötesplats för privatpersoner och företag där kulturen, historien och naturen omfamnar besökarna och skapar ett lugn och en atmosfär som är unik. Villa Sjötorp är idag en plats för effektiva möten och ett paradis för aktiva livsnjutare.  

Ellika, med erfarenhet från restaurangvärlden tänkte sig en mötesplats på Lyckorna, en plats där människor kunde bo, äta, njuta, kanske lyssna på musik. Tydligare än så var inte planerna.  

Underhållet av villan var vid den tiden rejält eftersatt, taket läckte och färgen flagnade. Huset saknade både centralvärme och varmvatten. Kutterspånet som en gång gett lite isolering hade sjunkit ihop och lämnat en mycket dragig konstruktion. Trots, eller kanske tack vare sin ålder, var villan samtidigt väl bevarad. På gården finns det vackra dasset välbevarat, men dess funktion är numera ersatt av moderna vattenklosetter inomhus. Den fasta inredningen och all originaldekor fanns kvar och stommen var fortfarande torr.  

Från första dagen planerades all renovering i samarbete med Byggmästare Henrik Benjegård. Hantverkarnas kompetens och kreativitet har varit helt avgörande för resultatet. ”Henrik och jag var helt överens om hur arbetet skulle göras”, berättar Ellika och konstaterar att hon aldrig hade rott projektet i land om hantverkarna varit skeptiska till hennes idé att bevara och underhålla med små medel. Henrik å sin sida minns att det var ett roligt jobb, inte minst då ritningar saknades och ingen del av byggnaden var den andra lik. Allt löstes på plats, utan generella lösningar.  

Under de första åren var budgeten skral och insatserna minimala. ”Hellre ingenting än dåligt” var ledord. För att kunna driva restaurangr i huset byggdes först ett kök - som i en separat låda, ett rum-i-rummet på villans bottenvåning. Därigenom behövde man inte riva originalinredningen, men kunde ändå uppnå godkänd standard. 

”Det största arbetet påbörjades efter några år”, berättar Henrik. Vi öppnade pärlsponten meter för meter för att spruta in Ekofiber i lösull. Det var ett omfattande arbete. I taket fick vi lossa pärlsponten, regla ner, isolera och sätta tillbaka originalpanelen igen.”  

Småningom installerades bergvärme och vattenburet centralvärmesystem. De gamla gjutjärnsradiatorerna kom Henrik över när Bergslagsbanans stationshus och Josefssons butiksloker i Göteborg renoverades. Radiatorerna blästrades och gjordes i ordning för att sedan installeras i Villa Sjötorp där de ser ut att ha stått sedan huset byggdes.  

Tanken var att också kunna erbjuda övernattning, men för att få starta hotellverksamhet krävdes än mer investeringar samt klartecken från brandmyndighet, vilken till en början sade tvärt nej. Med sprinklers löstes brandskyddet. Installation av sprinklersystemet ställde höga krav på varsamhet. Ellika prisar de kreativa hantverkarna som antog utmaningen att foga in den nya tekniken utan att originalinredningen tog skada.  

Idag eldar man ofta i de stora kakelugnarna som först fick plockas ned i sina beståndsdelar för att sedan muras upp och kunna tas i bruk. Den största av dem står i matsalen och är en fantastisk nyrenässansugn i mörkgrönt, tillverkad i Gustavsberg. 

Nästa större steg var badrum. Men hur skulle man tvinga in ett badrum i varje hotellrum utan att göra förändringar i strukturen eller förstöra rummens karaktär? Genom att försiktigt lossa och återanvända den fasta inredningen, flytta ut väggar och använda alla upptänkliga prång, lyckades snickarna med föresatsen att skapa moderna badrum som ser ut att ha funnits där från början. Henrik Benjegård är fortfarande nöjd med insatsen, som innebar problemlösning i många led. Ellika, som skulle inreda, minns hur hon frossade i färgstarka kakelkataloger, för att till slut ändå välja enkelt äggskalsfärgat. Huset tillät liksom inget annat.   

På Haegers tid beboddes inte huset vintertid, men ändå gjordes innerbågar till samtliga fönster. 1995 stod bågarna i originalskick på vinden och väntade på att bli glasade. Ett par heldagar vår och höst avsätts för att sätta in och ta ut innanfönstren.  

Så har industrimagnaten Haegers släktvilla omvandlats från ett privat sommarviste till ett välkomnande Hotell, öppet för alla som vill njuta av den magiska platsen. Att åldern har tillåtits ta ut sin rätt ger huset sin alldeles särskilda prägel, det en gång högdragna har slipats av och atmosfären är varm och tillåtande.  

Ellika Mogenfelt har omvandlat den Haegerska villan från privat sommarhus till ett välkomnande hotell med högsta kvalitet. Huset vill presentera sig för varje ny, förväntansfull besökare. Vare sig du kommer hit på vår, sommar, höst eller vinter.

Villa Sjötorp är ett på sitt sätt unikt hotell, med fjorton personligt inredda rum. Gungan som svingar i blodboken för tankarna till Kristina från Duvemåla, medan gästerna långsamt avnjuter sina måltider på verandan eller i matsalen och en sagolik solnedgång I gattet med Orust väldiga kropp som kuliss. Det är gott för kropp och själ att vistas på Villa Sjötorp.  

Inger Svensson:  

” Sommarnattens leende "

Jag kommer med bil från tåget och slås av hur fantastiskt huset ändå är. Jag hade liksom glömt bort det, eller också hade jag aldrig sett Sjötorp i solsken. Nu strålar den gamla villan som något drömskt och förtrollande där den ligger i total frid i en glänta. Ändå är det lite av teaterscen över det gamla huset och dess omgivningar. Jag kommer att tänka på Sommarnattens leende, Bergsmans film, när jag går fram till huset. Två äldre elegant klädda kvinnor går ivrigt samtalande mot verandan. En pappa fotograferar under glada tillrop på engelska sin hustru som gungar med deras dotter i sitt knä. Två unga kära går omslingrade ner till badet. En filmsnutt? En ögonblicksbild. En dag på Villa Sjötorp.  

Den här dagen utgjorde just de här gästerna Villa Sjötorps själ och innehåll. Nästa vecka,  kanske redan nästa dag, kanske om bara några timmar kommer scenariot att förändras. Så är det kanske överallt och alltid. Hela världen som skådebana och allt det där. Men på Sjötorp är dekoren så Bergman, fast utan ångest och svårmod, att jag är beredd att kalla det svensk exotism. Eller varför inte den unika skillnaden? ”